Det är inte Lino som syns på bilden
Jag har blivit våldtagen.
Det förvånar mig hur andra reagerar när man skriver eller säger dessa ord.
"Ingen som blivit våldtagen skulle berätta det."
"Du vill bara ha uppmärksamhet."
"Du ljuger."
Jag har blivit våldtagen. Det är en del av mitt liv och en del av min historia, det är inget jag vill ha uppmärksamhet för och jag förstår inte varför jag skulle ljuga om det. Varför ska jag inte ha rätten att berätta om en del utav mitt liv? Det är inget jag har att skämmas över, det är inget jag har gjort fel. Det är en del av mig, varför ska jag behöva tona ned på det och vara rädd att bli respektlöst bemött om jag berättar om det eller att andra inte ska tro mig? Varför ska jag skämmas och varför ska jag vara orolig för något sådant?
Jag har skilda föräldrar.
Jag tycker om att läsa böcker.
Jag har blivit våldtagen.
Det är inget fel i det, eller jo, det är någon som gjort fel, men det är inte jag. Det är inget jag ska behöva skämmas över och jag blir så ledsen när unga tjejer som jag först och främst ska behöva vara rädda och oroliga över vad som händer när man berättar om det och sedan faktiskt bli bemött på det sättet.
"Du ljuger."
Nej, jag ljuger inte. Nej, jag vill inte ha uppmärksamhet. Jag vill prata och jag vill berätta, jag vill ha hjälp och jag vill hjälpa. Jag vill dela min historia och en del utav mitt liv. Det är inget jag skäms över och det är inget som någon som blivit utsatt ska behöva skämmas över. Det är inte mitt fel, jag vill bara berätta.
Jag har blivit våldtagen och det enda jag någonsin velat är att någon ska tro på mig och säga att det blir bättre, för det blir det, även fast det inte alls känns som det. Man mår dåligt och det är okej, men det är också okej att söka hjälp och berätta om det, för jag har inte gjort något fel, inte du heller. Jag har blivit våldtagen.
- Lino 15
Behöver du prata med någon? Kontakta en tjejjour.
Vill du skriva ett blogginlägg? Läs mer eller skriv direkt här.